Duva

Duvan är den universella symbolen för fred. Förutom fred symboliserar duvan renhet, enkelhet, harmoni, hopp och återfunnen lycka.

I den kulturella sfären symboliserar duvan sublimeringen av djuriska instinkter. Ur ett hedniskt perspektiv symboliserar duvan också renhet, med hänvisning till kärlekens renhet, men genom komplementaritet förknippas den med köttslig kärlek och sexuella instinkter.

Duvan är den fågel som förknippas med bilden av Afrodite och Eros och symboliserar de älskandes uppfyllelse av sina önskningar.

Den representerar därför det som människan äger och som är oförgängligt och oförstörbart, en livsprincip, själen, kärlekens väsen. Den är kärlekens symbol, särskilt när den representeras av ett duvpar.

Fredsduva

Ursprunget till den kristna användningen av bilden av den vita duvan som en symbol för fred och hopp kommer från ett bibelställe i Gamla testamentet. Efter översvämningen släppte Noah ut en duva med uppgift att hitta torrt land.

Efter sin resa återvänder hon med en olivkvist, genom vilken hon varnar Noa för att översvämningen har avtagit och att det finns land och hopp för människan.

Det är därför duvan också är en budbärare av goda nyheter.

Den helige Andes duva

I judisk-kristen mytologi är duvan den viktigaste symbolen för den Helige Ande, den tredje personen i den Heliga Treenigheten (Fadern, Sonen och den Helige Ande).

Enligt Bibeln var det nämligen så att när Jesus döptes kom den helige Ande ner över honom i form av en duva.

Vit duva

Den vita duvan används oftast i kristen ikonografi på grund av dess obefläckade vithet. När duvan lämnar Polykarps kropp efter hans död symboliserar det till exempel livets sublimering, från kroppslig existens till andlig existens.

Läs också:

• Kristendomens symboler
• Svälja